*~* Skrotie *~*

igår så lämnade vi in en uppgift till provet i svenskan. mitt tema var; den sista känslan av den vitklädda täcket under mina fötter.

kom att tänka på, att livet kan ta en så drastisk vändning om livet så vill. vad vill egentligen livet med oss? är det verkligen vi själva som bestämmer över vårat öde?

mina tankar går direkt till min älskade emilia, som jag saknar så grymt mycket, hur jag inte har fått hålla om henne, kunnat prata med henne om saker som hänt. Vill veta vad hon tänker hur hon mår. Om hon minns mig, eller hur allt egentligen ligger till... Jag vet att du inte kan läsa denna dikt, men som man säger, det är tanken som räknas. Saknar dig stumpan <3

För alltid hos Dig!

När regnet faller från din kind,
När all din ömhet är en kylig vind.
När elden slutat leva i din kropp,
När kärlek inte längre har nåt hopp.
Tänk på mig, jag finns hos dig,
Jag torkar regnet från din kind,
Jag tar din hand, Vi går mot vinden
Vi finner värmen efter eldens brand,
och tänder åter lågans hopp.