en blick tillbaka
igår kväll/natt så satt jag och älsklingen utanför på källar trappan. och så blickade jag ut över framsidan, och började tänka tillbaka till lägenheten i vänge. jag kan fortfarande komma ihåg var enda liten detalj som fanns i huset. det knarrande golvet, möbleringen, utsikten från båd aaltanerna. hur man kunde sitta på framsidan när Yvonne och barnen kom hem. och plötsligt så var det en trevlig konversation igång. saknar det faktiskt en aning. och så frågade jag björn om han kommer ihåg hur det såg ut i vänge; nej svarade han. inte möblering osv, men planlösningen. :(
och sen kom jag att tänka på emilia. min lilla ängel. när hon var hos mig den där veckan, för sista gången. När hon sedan skulle gå efter en natt så sa jag tilll henne, att jag finns här, är det något så är det att du bara hör av dig så kommer jag!
och hon svarade; jag älskar dig min mamma mu, kommer alltid göra ^^
och jag förstår inte varför jag inte lyssnade på min instinkt. jag VISSTE att något var fel, jag kände de på mig. jag såg de på henne¨oxå. men jag trodde henne när hon sa att allt var okej. eller jag ville tro henne.
så sista gången jag såg henne innan allt hände, var i hallen, hemma i vänge, där hon öpnnar dörren och försvinner med sin packning, och vinkar hej då :(
saknar dig grymt mycket min sötis :( önskar du kunde vara här bredvid mig, krama om mig och säga att allt blir helt okey och att allt var som vanligt igen. alla minnen bara dyker upp när dom inte borde göra de, på helt fel tillfällen och tidpunkter. :(
älskar dig min gulliplutt! Mamma Mu saknar sin Kråkan :( <3
och sen kom jag att tänka på emilia. min lilla ängel. när hon var hos mig den där veckan, för sista gången. När hon sedan skulle gå efter en natt så sa jag tilll henne, att jag finns här, är det något så är det att du bara hör av dig så kommer jag!
och hon svarade; jag älskar dig min mamma mu, kommer alltid göra ^^
och jag förstår inte varför jag inte lyssnade på min instinkt. jag VISSTE att något var fel, jag kände de på mig. jag såg de på henne¨oxå. men jag trodde henne när hon sa att allt var okej. eller jag ville tro henne.
så sista gången jag såg henne innan allt hände, var i hallen, hemma i vänge, där hon öpnnar dörren och försvinner med sin packning, och vinkar hej då :(
saknar dig grymt mycket min sötis :( önskar du kunde vara här bredvid mig, krama om mig och säga att allt blir helt okey och att allt var som vanligt igen. alla minnen bara dyker upp när dom inte borde göra de, på helt fel tillfällen och tidpunkter. :(
älskar dig min gulliplutt! Mamma Mu saknar sin Kråkan :( <3
Kommentarer
Trackback
