en sådan saknad :(
I tisdags så var vi på äventyr med Linda och Adde i bilen. Och på vägen hem så åkte vi genom Edsbro. Jag försökte verkligen känna igen mig på alla ställen, men det gick inte. Tillslut så åkte vi förni Smara skylten, då mindes jag allt. Hur jag var hos dig och hälsade på, vi gick på promenader, gick ner till vattnet och skulle bada, men jag fegade... Så vi stod vid vatten kanten och umgås lite istället. Åh vilka minnen som kommer upp när jag tänker på dig!
Loggade nyss in på bilddagboken och kollade igenom dina bilder och såg ett inlägg där man skulle avsluta dina meningar. Hittade en mening; " Utan emilia är det.... ingen livsglädje(!)" :( Saknar henne så :( Snart är de ett år sen... Hur kan tiden gå så fort? Jag vill stoppa upp den, åka tillbaka och hjälpa dig. Vi gjorde ju allt för varandra :(
För några veckor sedan, så satt jag i stan, med amelie och pratade lite. Så började vi att prata lite om emilia hur hon hade de osv. Sedan kom vi in på hennes sista dagar, när hon besökte oss. Jag fick då bekräftat på det jag har fruktat; Jag hade haft för lite tid med, hon kändes sig utanför, bortglömd, sen jag blev tillsammans med Björn. Och jag erkänner, jag tog henne för givet... Men nu önskar jag att jag fick tillbaka den tid jag förlorat med henne :(
Jag vet att hon fortfarande finns, men det känns som om gud har tagit tillbaka henne :( Kanske är de för att jag inte har träffat henne på länge? Senaste gången var på sjukhuset, några dagar efter att hon kom ifrån akuten.
Det enda jag kan leva på nu, är rapporter från andra, hur hon mår och hur de går. Men jag tänker på dig allt mera för var dag som går, jag saknar dig!!
Älskade Kråkan min, jag håller tummarna för dig, tänker på dig varje dag! Hoppas du har de bra och att dom tar hand om dig! Önskar du var här nu, det är så mycket jag vill dela med mig till dig just nu!
Mamma Mu's Kråkan 4-ever<3
Loggade nyss in på bilddagboken och kollade igenom dina bilder och såg ett inlägg där man skulle avsluta dina meningar. Hittade en mening; " Utan emilia är det.... ingen livsglädje(!)" :( Saknar henne så :( Snart är de ett år sen... Hur kan tiden gå så fort? Jag vill stoppa upp den, åka tillbaka och hjälpa dig. Vi gjorde ju allt för varandra :(
För några veckor sedan, så satt jag i stan, med amelie och pratade lite. Så började vi att prata lite om emilia hur hon hade de osv. Sedan kom vi in på hennes sista dagar, när hon besökte oss. Jag fick då bekräftat på det jag har fruktat; Jag hade haft för lite tid med, hon kändes sig utanför, bortglömd, sen jag blev tillsammans med Björn. Och jag erkänner, jag tog henne för givet... Men nu önskar jag att jag fick tillbaka den tid jag förlorat med henne :(
Jag vet att hon fortfarande finns, men det känns som om gud har tagit tillbaka henne :( Kanske är de för att jag inte har träffat henne på länge? Senaste gången var på sjukhuset, några dagar efter att hon kom ifrån akuten.
Det enda jag kan leva på nu, är rapporter från andra, hur hon mår och hur de går. Men jag tänker på dig allt mera för var dag som går, jag saknar dig!!
Älskade Kråkan min, jag håller tummarna för dig, tänker på dig varje dag! Hoppas du har de bra och att dom tar hand om dig! Önskar du var här nu, det är så mycket jag vill dela med mig till dig just nu!
Mamma Mu's Kråkan 4-ever<3
Kommentarer
Trackback
