alla har en önskan, och alla har en känsla. Man vill känna sig värdefull och älskad!
åh jag minns den dära förhösten, i öregrund, på roslagsloppet. Emilia och jag var nere i öregrund, vid hummelgrund och ha de det lite mysigt tillsammans :) tillslut så kom de fram en kille, runt sådär 23 något liknande, och började prata med oss. Vi skojade och hade kul. Ja, Anders var hans namn. Det kvällen spenderade vi tillsammans, alla tre, tills vi började gå tillbaka till Sunnanö. Men anders stopp var vid gamla ungdsomcampingen, där hans polare oxå var. Jag kommer ihåg att pappa hade sagt en tid vi skulle vara hemma, eller ja i husvagnen, men som man brukar säga; när man har roligt så rusar tiden förbi. och yes it did. Rusade förbi de vill säga.
När vi kom till ungdomscampingen så satte vi oss under skåpbilens baklucka eftersom det hade börjat regna, värre vad de hade varit under resterande av dagen. Där satt vi och drick lite öl, åt ölkorv och hade det riktigt roligt : Mera än så behöver vi inte gå in på tycker jag:)
Men jag blir så himla arg, det är väl inte bara en av parterna som ska behöva höra av sig hela tiden? Det ska väl vara ömsesidigt? Eller? Annars kan man lätt förlora en vän eller någon nära, om det blir för tjatigt för den ena personen att behöva anstränga sig för något som ska komma från två håll. Fråga mig, jag vet hur de är!
Jag vet själv hur jag har varit. Jag har oxå varit den som inte har kunnat ta kontakt. inte för att jag inte kunnat, bara att jag helt enkelt har haft svårt att ta kontakt. Men jag har bättrat mig ordentligt. För jag vet, annars är de så lätt att förlova någon. Och det är de inte värt!
Idag så slängde jag iväg ett sms. Ett enkelt sms; "Anders?" Och jag väntade mig inte något svar.
- Men så fick jag ett svar. Och vet ni varför? Jo, han var på jobbet, där gumman inte visste om att han svarade...
Lackar man eller vadå? Vänner, de får väl alla ha? Tänk om björn inte skulle tillåta mig att ha killkompisar? Hur skulle de bli??? Ett helvete helt enkelt... Men tur som de är så är han inte sån :) Han är helt perfekt ^^ ÄLskar dig plutten! <3
Men iaf så skrev jag vad jag tyckte till Anders, att vi inte heller borde prata mera om hans gumma inte tycker om de. Men han envisades om att han ville hålla kontakten, att han inte ville tappa den. Men vad har hänt då? Jo den hänger på en skör tråd, eftersom han aldrig svarar. Vad är de för vänskap liksom?
Då svarade han att; Det kanske ordnar sig. Kanske??? VA? :S Shit asså! Jag blir så arg på honom, men samtiigt lite ledsen, eftersom han inte verkar vilja hålla kvar kontakten då han aldrig hör av sig längre.
Så när jag hade fått svar på smset, så böjade han komma in på hålla-kontakten-grejen och skrev då att han ska försöka svara. Men jag vet inte om jag orkar lägga den tiden på någon som inte verkar bry sig riktigt. Men jag vill inte förlora honom. Han har ett speciellt mening till min och min ängels relation. Mycket hände då, som hon hjälpte mig med. Och allt tack vara honom.
Men hör han inte av sig, så kan inte jag det heller, för nu är det som om han aldrig existerat. Han har fått sina chanser. Inget nummer, inga bilder, ingenting helt enkelt.
Så tills nästa gång;
Majs, Bajs, inte så himla nice! <3
När vi kom till ungdomscampingen så satte vi oss under skåpbilens baklucka eftersom det hade börjat regna, värre vad de hade varit under resterande av dagen. Där satt vi och drick lite öl, åt ölkorv och hade det riktigt roligt : Mera än så behöver vi inte gå in på tycker jag:)
Men jag blir så himla arg, det är väl inte bara en av parterna som ska behöva höra av sig hela tiden? Det ska väl vara ömsesidigt? Eller? Annars kan man lätt förlora en vän eller någon nära, om det blir för tjatigt för den ena personen att behöva anstränga sig för något som ska komma från två håll. Fråga mig, jag vet hur de är!
Jag vet själv hur jag har varit. Jag har oxå varit den som inte har kunnat ta kontakt. inte för att jag inte kunnat, bara att jag helt enkelt har haft svårt att ta kontakt. Men jag har bättrat mig ordentligt. För jag vet, annars är de så lätt att förlova någon. Och det är de inte värt!
Idag så slängde jag iväg ett sms. Ett enkelt sms; "Anders?" Och jag väntade mig inte något svar.
- Men så fick jag ett svar. Och vet ni varför? Jo, han var på jobbet, där gumman inte visste om att han svarade...
Lackar man eller vadå? Vänner, de får väl alla ha? Tänk om björn inte skulle tillåta mig att ha killkompisar? Hur skulle de bli??? Ett helvete helt enkelt... Men tur som de är så är han inte sån :) Han är helt perfekt ^^ ÄLskar dig plutten! <3
Men iaf så skrev jag vad jag tyckte till Anders, att vi inte heller borde prata mera om hans gumma inte tycker om de. Men han envisades om att han ville hålla kontakten, att han inte ville tappa den. Men vad har hänt då? Jo den hänger på en skör tråd, eftersom han aldrig svarar. Vad är de för vänskap liksom?
Då svarade han att; Det kanske ordnar sig. Kanske??? VA? :S Shit asså! Jag blir så arg på honom, men samtiigt lite ledsen, eftersom han inte verkar vilja hålla kvar kontakten då han aldrig hör av sig längre.
Så när jag hade fått svar på smset, så böjade han komma in på hålla-kontakten-grejen och skrev då att han ska försöka svara. Men jag vet inte om jag orkar lägga den tiden på någon som inte verkar bry sig riktigt. Men jag vill inte förlora honom. Han har ett speciellt mening till min och min ängels relation. Mycket hände då, som hon hjälpte mig med. Och allt tack vara honom.
Men hör han inte av sig, så kan inte jag det heller, för nu är det som om han aldrig existerat. Han har fått sina chanser. Inget nummer, inga bilder, ingenting helt enkelt.
Så tills nästa gång;
Majs, Bajs, inte så himla nice! <3
Kommentarer
Trackback
