en ovanlig tågresa hem
Idgag hände något underligt. Jag hade varit med poffen och skrattat och haft kul, när jag sedan gick på tåget för att åka hemåt igen. Väl på tåget, så sätter jag mig ner och bara väntade på att vi skulle åka iväg. Men så uppmärksammar jag en äldre dam som kommer på tåget, flåsandes. Ungefär som om hon har sprungit till tåget, och det tror jag nog var anledningen.
När tåget väl började rulla ut från stationen, så hade kvinnan satt sig två säten framför mig, med ansiktet mot mig såklart. Där satt jag med blicken ut genom fönstret och hörde, helt plötsligt, hur hon började prata. Och tittade upp i taket på samma gång. Jag kommer ihåg hur jag tänkte för mig själv: "Vad säger hon? Vad gör hon?" Hon satt nämligen och klappade händerna, höll för öronen och skrattade upp i taket... Och då slog det mig. Jag känner igen henne på något vis! Kunde inte placera henne, men då gick det upp för mig, att hon liknar något som jag tidigare upplevt, varit med om. Mina tankar gick direkt till min älskade Emilia. Hur besökena var uppe på akis. Hon var i sin egen värld, brydde sig inte om omgivningen. Och pratade inte sammanhängande. Och jag kände hur mycket jag saknar henne, och tänkte för mig själv; Det kan vara min älskade Emilia om några år. Hoppas det änd för denna dam verkade kunna klara sig helt själv.
Och jag kan bara hoppas att du lyckas så bra det bara går kråkan min, jag tror på dig gumman och håller tummarna för dig! Önskar att vi ses snart, men det skjuts ju hela tiden upp tyvärr :( Men så fort jag får komma, så släpper jag allt och kommer! Spelar ingen roll vad som är planerat, saknar dig enormmt! :( <3
